Horisonten....långt där borta
Jag undrar om en sjöman någonsin verkligen har nått horisonten...förmodligen når man det som ögonen fokuserar...horisonten däremot, den förblir väldigt långt bort..jag antar att horisonten förflyttar sig i takt med att båten förflyttar sig i horisontens riktigt...som att att allt skjuts på hela tiden med ett likvärdigt förhållande sins emellan..
Att sedan nå de man tidigare siktat i horisonten är som en milstolpe i livet...för även när man passerar dessa fortsätter resan...
För att nå något som känns väldigt avlägset...någon man nästan bara kan skymta i horisonten...solens blänk i vattnet kanske gör det än mer obeskrivligt...så är målmedvetenhet nyckeln...en total fokusering på att en vacker dag nå dit...
...Ingen kommer nånsin nå horisontens verkliga ting....resan går vidare under hela vårt liv...och med den horisontens ouppnårliga gräns...men milstolparna på vägen kommer vi passera...och med målmedvetenhet når vi kanske de milstolpar som i stunden ligger i lod med horisonten...som i stunden ligger allra längst bort..
Att sedan nå de man tidigare siktat i horisonten är som en milstolpe i livet...för även när man passerar dessa fortsätter resan...
För att nå något som känns väldigt avlägset...någon man nästan bara kan skymta i horisonten...solens blänk i vattnet kanske gör det än mer obeskrivligt...så är målmedvetenhet nyckeln...en total fokusering på att en vacker dag nå dit...
...Ingen kommer nånsin nå horisontens verkliga ting....resan går vidare under hela vårt liv...och med den horisontens ouppnårliga gräns...men milstolparna på vägen kommer vi passera...och med målmedvetenhet når vi kanske de milstolpar som i stunden ligger i lod med horisonten...som i stunden ligger allra längst bort..
Lätt som en fjäder......tung som en sten
För första gången på den här bloggen ska jag säga att jag i stunden Nu mår fantastiskt bra....just nu i denna stund känner jag den balans som jag många gånger skrivit om i denna blogg...
Känslan kan beskrivas som att känna sig lätt som en fjäder, som att man svävar en bit ovan mark, likt en gungbräda i balanserat tillstånd...
För att närmare beskriva min väg till denna tillfredställande sinnesnärvaro beskriver jag istället varför det motsatta tillståndet väger så tungt....svaret är ovisshet...
Ovisshet är orsaken till att oro lägger sig som en skivstång med de tyngsta vikter över axlarna, där varje vikt symboliserar varje tanke som är en följd av det man i sitt eget sinne analyserar, det man hyser oro för...ovissheten gör att flödet av tankar är enormt...och de olika analyserande stadierna skär i varandra vilket ibland medför att alla analyser rasar samman likt ett korthus....lika bra de kanske...den analyserande bild man har är en egenskapande bild många gånger en bild som skiljer sig långt ifrån verkligenheten, på gott och ont...helt beroende på vad för sorts person man är...
Frågan är egentligen varför man skapar denna fiktiva bild av verkligenheten...bilden som endast grundar sig på den egna tolkningen av insamlad information...varför lägga energi på fiktiva bilder som man sedan gärna baserar nästkommande handling på....varför slösa energi på tankar som bara motsvarar vikter som i sin tur tynger ens eget tillstånd...varför slösa tid på ovisshet..vem vill vara en tung sten, fastkilad i marken när man kan vara en lätt fjäder, fritt svävande på ett lagom avstånd ovan mark...
Känslan kan beskrivas som att känna sig lätt som en fjäder, som att man svävar en bit ovan mark, likt en gungbräda i balanserat tillstånd...
För att närmare beskriva min väg till denna tillfredställande sinnesnärvaro beskriver jag istället varför det motsatta tillståndet väger så tungt....svaret är ovisshet...
Ovisshet är orsaken till att oro lägger sig som en skivstång med de tyngsta vikter över axlarna, där varje vikt symboliserar varje tanke som är en följd av det man i sitt eget sinne analyserar, det man hyser oro för...ovissheten gör att flödet av tankar är enormt...och de olika analyserande stadierna skär i varandra vilket ibland medför att alla analyser rasar samman likt ett korthus....lika bra de kanske...den analyserande bild man har är en egenskapande bild många gånger en bild som skiljer sig långt ifrån verkligenheten, på gott och ont...helt beroende på vad för sorts person man är...
Frågan är egentligen varför man skapar denna fiktiva bild av verkligenheten...bilden som endast grundar sig på den egna tolkningen av insamlad information...varför lägga energi på fiktiva bilder som man sedan gärna baserar nästkommande handling på....varför slösa energi på tankar som bara motsvarar vikter som i sin tur tynger ens eget tillstånd...varför slösa tid på ovisshet..vem vill vara en tung sten, fastkilad i marken när man kan vara en lätt fjäder, fritt svävande på ett lagom avstånd ovan mark...
Livets fenomen...
Livet i sig intar en mängd olika skepnader..likt en färgpalett eller ett spektra där varje färg motsvarar en skepnad...karriär kan räknas som ett skede antar jag, motivationen för karriären kan stärkas och grundas på olika sätt...
...Men framgång föder även motgång många gånger...livets balans, ett fenomen ïbland många andra...vinst föregås oftast av en utgift, eller mer konkret består av ett risktagande med en vippande balansbräda...
..Den där brädan är svårt att tillfredställa till fullo...förr eller senare slår den i marken..beroende av kraften slår den sedan tillbaka åt motsatt håll, fysiken lagar...i vaakum pgår det i en evighet...vad nu det innebär...förmodligen att naturen lagar hela tiden strävar efter nollläget, det balanserade läget...men att vi, den mänsliga faktorn ger brädan energi...
Ett annat fenomen är hur de närmsta i omgivning utgör en betydelse för ens eget välbefinnande...hur en trivsam tillvaro ger en själv luft under vingarna, men så väldigt snabbt försvinner lika snabbt som en lätt bris sveper förbi en sommarkväll...vikten av vad som är bra motsvarars i samma mängd av vad so blir dåligt...och sen är vi tillbaka på noll...
...Skulle vara skönt om brädan bara kunde bästämma sig i alla fall för en längre stund...tillräckligt länge för att hinna uppskatta de goda..och förbereda sig innan den vänder..
...Men framgång föder även motgång många gånger...livets balans, ett fenomen ïbland många andra...vinst föregås oftast av en utgift, eller mer konkret består av ett risktagande med en vippande balansbräda...
..Den där brädan är svårt att tillfredställa till fullo...förr eller senare slår den i marken..beroende av kraften slår den sedan tillbaka åt motsatt håll, fysiken lagar...i vaakum pgår det i en evighet...vad nu det innebär...förmodligen att naturen lagar hela tiden strävar efter nollläget, det balanserade läget...men att vi, den mänsliga faktorn ger brädan energi...
Ett annat fenomen är hur de närmsta i omgivning utgör en betydelse för ens eget välbefinnande...hur en trivsam tillvaro ger en själv luft under vingarna, men så väldigt snabbt försvinner lika snabbt som en lätt bris sveper förbi en sommarkväll...vikten av vad som är bra motsvarars i samma mängd av vad so blir dåligt...och sen är vi tillbaka på noll...
...Skulle vara skönt om brädan bara kunde bästämma sig i alla fall för en längre stund...tillräckligt länge för att hinna uppskatta de goda..och förbereda sig innan den vänder..
...Solen inger hopp...
...Nu har de gått ett tag sen jag kladdade ner den här sidan...har varit påväg ett antal gånger men tiden har runnit mig ur händerna likt finkornig sand...man känner först att man har stadig kontroll, men sedan sipprar den förbi..och vipps så är den borta...
Men just nu känns de som tiden faktiskt får påskynda lite...solen har kännt för att visa sig lite då och då, och varje gång solen vaknat på rätt sida så får man får lite extra energi..som en solcell där skillanden att min verkningsgrad är betydligt högre...solsken inger hopp...solsken gör en enorm skillnad...
...Men jag antar att ljus i vardagen inte behöver vara ordagrannt..att finna ljuspunkter kan kanske vara svårt...ibland måste man nog bara stanna upp för att se efter, och känna efter riktigt noga...för att finna ljuspunkterna i tillvaron...
Men just nu känns de som tiden faktiskt får påskynda lite...solen har kännt för att visa sig lite då och då, och varje gång solen vaknat på rätt sida så får man får lite extra energi..som en solcell där skillanden att min verkningsgrad är betydligt högre...solsken inger hopp...solsken gör en enorm skillnad...
...Men jag antar att ljus i vardagen inte behöver vara ordagrannt..att finna ljuspunkter kan kanske vara svårt...ibland måste man nog bara stanna upp för att se efter, och känna efter riktigt noga...för att finna ljuspunkterna i tillvaron...
