Maximalt välbefinnande...
Undrar egentligen hur många de är som funderat på om den befintliga tillvaron är tillräcklig för att uppnå det maximala välbefinnandet....vissa känner sig helt nöjda med tillvaron, många av de som är nöjda är nog nöjda för att de infunnit sig i en viss form av trygghet...de känner sig stabila, det är varken mer eller mindre....antar att de funnit någon form av balans....
Andra strävar hela tiden efter söka nytt, oavett om det är partner, jobb eller intressen...de blir aldrig nöjda utan det som finns borta i horisonten är alltid mer intressant än de som redan befinner sig framför ögonen...
Jag tror man måste vandra mellan dessa stadier...de balanserade stadiet och de faktum att balansen ibland måste få lite energi, komma ur balans för att vi om möjligt på något sätt ska kunna göra avtryck efter oss...för att vi faktiskt ska bli medvetna om vår egen existens..
Ungefär som att vandra uppför ett högt berg...ibland stannar man, hämtar andan, njuter av utsikten och många gånger blickar neråt för att se vilken lång väg man vandrat, näst intill klappa sig för bröstet av stolthet...
Livet är en vandring...ibland måste man stanna upp och blicka tillbaka för att uppskatta de man har...för att uppnå maximalt välbefinnande...
Andra strävar hela tiden efter söka nytt, oavett om det är partner, jobb eller intressen...de blir aldrig nöjda utan det som finns borta i horisonten är alltid mer intressant än de som redan befinner sig framför ögonen...
Jag tror man måste vandra mellan dessa stadier...de balanserade stadiet och de faktum att balansen ibland måste få lite energi, komma ur balans för att vi om möjligt på något sätt ska kunna göra avtryck efter oss...för att vi faktiskt ska bli medvetna om vår egen existens..
Ungefär som att vandra uppför ett högt berg...ibland stannar man, hämtar andan, njuter av utsikten och många gånger blickar neråt för att se vilken lång väg man vandrat, näst intill klappa sig för bröstet av stolthet...
Livet är en vandring...ibland måste man stanna upp och blicka tillbaka för att uppskatta de man har...för att uppnå maximalt välbefinnande...
Tidens påverkan..
Ibland går tiden så innerligt fort..känns som tiden bara flyter förbi och vips så har tiden passerat...
...Inget som passerar fysikt på något sätt, ändå inger tiden en så tydlig påverkan i tid och rum..På samma sätt kan tiden gå väldigt långsamt och även påverka tid och rum som inget annat...
Tiden påverkar tydligt vårt mentala sinne och vår fysiska omgivning och händelser...
Alla har vi upplevt att tiden går väldigt fort...även om den går i samma hastighet hela tiden, det är bara mentalt som vi upplever ett sådant fenomen...förmodligen beroende av humör...vi ser inte tiden för vad den egentligen är pga av förblindelse för vårt eget välbefinnande...
Så är det med allt annat också...vi tolkar saker utifrån vårt eget perspektiv, innerst inne i förblindelse för våra egna personliga behov..
...Inget som passerar fysikt på något sätt, ändå inger tiden en så tydlig påverkan i tid och rum..På samma sätt kan tiden gå väldigt långsamt och även påverka tid och rum som inget annat...
Tiden påverkar tydligt vårt mentala sinne och vår fysiska omgivning och händelser...
Alla har vi upplevt att tiden går väldigt fort...även om den går i samma hastighet hela tiden, det är bara mentalt som vi upplever ett sådant fenomen...förmodligen beroende av humör...vi ser inte tiden för vad den egentligen är pga av förblindelse för vårt eget välbefinnande...
Så är det med allt annat också...vi tolkar saker utifrån vårt eget perspektiv, innerst inne i förblindelse för våra egna personliga behov..
Alkoholens omvända baksida.....
Tänk att när vissa männsiskor börjar tappa fotfästet så tillförs alkolhol i olika former...öl, vin, sprit....gott absolut, dämpande...svar ja, om än bara för stunden..men fan va skönt de är...och ja, jag tillhör nog den kategorin som lugnar själen och oron med en eller två klunkar alkohol. Svag människa, kanske, tror dock inte de, utan jag är nog mer en filosof som behöver vila tankarna för några mintuer...folk som däremot itne funderar så mycket på situationen som uppstått har kanske inget sug av att ta sig en slurp...hjärnan kanske inte är på högvarv på samma sätt så behovet inte finns att lugna..
...Men på samma sätt som jag anser de viktigt att sprida budskap är de lika viktigt att göra de i goda och dåliga skeden i livet...att bara lämna textrader när livet känns tungt ger en onyanserad bild av vad livet erbjudit mig och vad livet lärt mig...
För tillfället är allt på topp vilket mynnat ut att en slurp vaskats fram ändå...allting har en fram och en baksida, gott och ont med ett balanserat mellanting kallat lagom...men att lika bra som de känns att dränka sorgerna i whiskeyns smakrika upplevelse, lika fint känns de att vid glädje avnjuta samma dryck...utnyttja alkoholens omvända baksida...:=)
...Men på samma sätt som jag anser de viktigt att sprida budskap är de lika viktigt att göra de i goda och dåliga skeden i livet...att bara lämna textrader när livet känns tungt ger en onyanserad bild av vad livet erbjudit mig och vad livet lärt mig...
För tillfället är allt på topp vilket mynnat ut att en slurp vaskats fram ändå...allting har en fram och en baksida, gott och ont med ett balanserat mellanting kallat lagom...men att lika bra som de känns att dränka sorgerna i whiskeyns smakrika upplevelse, lika fint känns de att vid glädje avnjuta samma dryck...utnyttja alkoholens omvända baksida...:=)
Verbala slag....
Jag undrar vad det är som driver andra människor till att hela tiden trampa andra på tårna...eller att smygande mata verbala slag mot kroppen som i sitt övergripande inte utgör något ont, men som baktanken antyder är ett sätt att långsamt mala ner sina motståndare.
Verbala slag som matas med en arrogant kulspruta i den smala gränden där få månniskor vistas...och leende slag på de öppna torget...hela tiden ett psykologiskt övertag...hela tiden en väl utstuderad struktur för hur man verbalt mal ner sitt offer...
..Jag har oerhört svårt för sådana människor...de psykolgiska övertaget omvädner jag tillslut, när läget är rätt, när planeringen är fulländad...
Frågan är vem som är bäst av oss...jag själv eller min spegelbild...spelar den kronologsska ordningen av händelser någon roll...tvivlar
...Vågorna börjar avta...
Äntligen börjar de känns som hela havet stormar faktiskt itne stormar lika mycket även om en lätt bris passerar med jämna mellanrum. Den brisen får gärna passera känns de som...
Att hitta tillbaka till sitt rätta jag...de är de slutliga målet och de känns som om jag i alla fall hittat rätt karta...även om den ibland är svårorienterad...överaskningar dyker ju upp hela tiden och förutsättningarna förändras...det är en konst att tämja livets svårigheter...antar att livet i sig skulle förlora i värde om vägen va helt rak och utan överaskningar, goda som dåliga...skulle förmodligen bli ett liv i tristess utan kontraster....men när kontrasterna blir alltför stora och man skenar iväg åt fel håll så kan de vara väldigt jobbigt att ta sig tillbaka...men när man väl hittar sig själv igen så vet man att allt kämpande var värt varenda minut!
Att hitta tillbaka till sitt rätta jag...de är de slutliga målet och de känns som om jag i alla fall hittat rätt karta...även om den ibland är svårorienterad...överaskningar dyker ju upp hela tiden och förutsättningarna förändras...det är en konst att tämja livets svårigheter...antar att livet i sig skulle förlora i värde om vägen va helt rak och utan överaskningar, goda som dåliga...skulle förmodligen bli ett liv i tristess utan kontraster....men när kontrasterna blir alltför stora och man skenar iväg åt fel håll så kan de vara väldigt jobbigt att ta sig tillbaka...men när man väl hittar sig själv igen så vet man att allt kämpande var värt varenda minut!
