Dagens 24 timmar...och dess syfte

Ett fenomen här i livet är värderingen av tid...den tiden som man antingen slösar eller utnyttjar...men vem är vald att döma vad som är slöseri eller väl utnyttjad tid...

...Att åka på semester för att slappna av kan för många ge helt motsatt effekt...det är så mycket man ska se, så mycket man ska hinna med och så mycket man ska göra....man stressar och planerar semestern in i minsta detalj och försker få schemat att gå ihop....är det väl utnyttjad tid?...jag menar man utnyttjar ju tiden till att uppleva saker...men vad var semesterns syfte?...Man kanske har slösat en hel semester för att vila upp genom att faktiskt stressa upp sig ännu mer...men vadå, man har ju fått sett och upplevt en hel del...syftet uppfyllt...eller?

..Alternativet kan ju vara att ligga och slappa hela dagarna med all inclusive...verkligen slappna av och koppla bort den stressiga vardagen..snacka om att utnyttja tiden..och uppfylla semesterns syfte...eller?...När man ändå har rest så långt kanske man borde utnyttja tiden till att se sig om, man kanske inte åker hit fler gånger...utnyttja tiden liksom...eller?

Väl utnyttjad tid är nog att faktiskt göra det man känner för själv...följa sitt hjärta och faktiskt strunta i resten...vem vet, det kasnke är stressande att itne göra någonting för vissa...och mer avslappande att göra nått...och tvärt om för vissa...
I grund och botten handlar det nog om att finna en balans i livet och se till sina egna behov.....först då utnytthar man dagens 24 timmar bäst...och uppfyller syftet


Vet bäst, Kan allt...

Tänk att de finns vissa människor som faktiskt tror sig veta allt, tror sig kunna allt och som även har väldigt svårt att avsluta en diskussion omd e själva inte fått sista ordet. Jag undrar vad de beror på...möjligen ett behov av att hävda sig och väldigt dålig självinsikt...människor som gärna figurerar centralt i ett sällskap där deras möjlighet att enligt dom själva bidra till gruppen är att dominera gruppen och sätta sig själva högst upp på pedistalen.

Bränn fötterna på pedstalen, se till att fallet blir tung och förödande så de faktiskt kommer ihåg händelsen.

Tror kanske inte att de behöver gå till precis sådär men de kanske krävs kanske för att det ska bli en förändring...

Att lyssna på allmänheten, omgivningen eller de som befinner sig i den närmsta kretsen är kanske inte så fel ibland...ingen blir nånsin fullärd...erfarenheter finns alltid att inhämta...

Livskvaliet...

Många gånger har jag funderat över vad som egentligen är livskvalitet. Vad är det som gör att jag faktiskt trivs man faktiskt trivs med sin tillvaro...

Jag tvivlar på att bra livskvalitet är en följd av mycket pengar, bra jobb och en grym status i samhället...möjligen utgör det vissa förutsättning, möjligen innebär det att livet kan bli enklare inom vissa ramar...men lika mycket som jag tvivlar på att livskvalitet är en följd av pengar etc...så är jag lika säker på att dessa förutsättningar och den enkelhet som ges endast är förknippat med ett behov som man själv eller omgivningen skapat....



De vinnande valet...

Jag undrar vad det är som motiverar människor att göra de val som de faktiskt gör...följer man sitt hjärta, eller påverkas man så oerhört mycket av vad som finns runt omrking...eller påverkas man av omgivningens val...det är nog helt från person till person men passion känns alltför sällan som en anledning till varför vissa gör vissa val....

..Girigheten tar i många fall över passionens fina betydelse...passionen för en idrottsklubb, passionen för en arbetsplats...spelar sällan lika stor roll längre...det materialistiska samhället har skapat sån fokus på status...sin personliga status i samhället...det är nog det som styr mång av de val som görs...alla vill finna sin plats...sin roll sin betydelse för omgivningen...att finna sin plats...och vinna sin status...det finns många sätt att göra det på...att köpa sin status...är de det vinnande  valet och i så fall för vem...dig själv..eller din omgivning?

Ett gemensamt rum

Det är nått speciellt med att vara uppe ganska sent, låta trafiken utanför lugna ner sig en aning, se i grannens fönster att där redan är släkt och att den dagliga stressen tagit rast för att i takt med solens uppgång återta en naturliga skepnad..

Det är så skönt att se ut genom fönster, upp mot himlen och inse att vi faktiskt allesammans lever under samma tak. Där förmodligen någon annan, vid exakt samma tillfälle gör precis som jag, ser upp mot himlen och filosoferar om livets alla frågor...himlen blir ett gemensamt rum för tankar om livet...och ingen äger himlen, himlen går inte att ta på, och inte tankar heller, men ändå så finns dom...och vi alla får använda den hur mycket vi vill, när vi vill...och vi klarar faktiskt av att vistas med våra tankar tillsammans...ändå vet vi innerst inne att nån med helt annan bakgrund faktiskt gör precis samma sak någon annanstans i världen...men vi tillåter de...för det är ett gemensamt rum för just tankar...

...Men nått säger mig att det i slutändan är tankar som styr människors handlingar här nere på jorden...ändå klarar inte våra handlingar av att vistas tillsammans...eller rättare sagt, dom vistas tillsammans med mynnar många gånger ut i konflikter som i grund och botten beror av tankar...som faktiskt föddes i det gemensamma rummet...


Som en cirkel

Har ni någon gång funderat över fenomenet att en bra händelse i livet alltid förr eller senare följs av en dålig händelse, de behöver inte vara idag eller imorgon men en vacker dag slår de om, vare sig man vill eller inte, för att slå om igen efter tag...

Den sista tiden har balanserat på gott och ont, fast det är väl klart, det är väl en tolkningsfråga...vad bör defineras som mindre bra händelse liksom? Förmodligen är det betraktarens ögon som bestämmer som gäller för om en person är vacker...fast i det här fallet beror det nog mer på den som upplevelsen att bedömma händelsens utfall..

Engagemang är ett bra ord...gemensamt engagemang ett känns ännu bättre...börjar smått tröttna på att vara "toastmaster" för min omgivning..duka bord för andra när bara hälften är tacksamma för vad som erbjuds. Men vänd på det och säg, vad är det som säger att dom delar engagemanget..ingenting egentligen, det kanske bara är min egocentriska syn på att jag vill göra nått vettigt och sen dela visionen med flera...men med gemensamt engagemang tror jag vår når längre än vad vi gör idag..oavsett vad det gäller..

Men en vacker dag tror jag man får tillbaka, elelr det får man då och då för att man faktiskt försöker dra sitt strå til stacken...att vara målmedveten är viktigt...att finan än väg för att nå målet lika viktigt...men att aldrig ge upp är viktigtast..det har jag fått erfara många gånger...och det betalar sig i slutändan..det är som yin och yang...svart och vitt...allt har sina motsatser..bra och dåliga händelser...det handlar bara om att lära av dom dåliga händelserna och faktiskt uppskatta dom bra...för dom återkommer gång på gång...runt runt..som i en cirkel...


filosofen

Jag har alltid undrat va fan man ska ha en blogg till...från början visste jag inte ens vad det var för något. Men det har växt fram med tiden, inte intresset, men kunskapen om vad det är. Idag så föll puselbitarna på plats, intresset blev tillräckligt starkt för att de skulle gå såhär långt...

Vad ska man ha denna blogg till då..
Prata av sig tror...de ska bli så skönt...tror jag har behövt det länge...
Det är lustigt hur livet ler mot en ena dagen för att sedan tvärvända..eller det kanske egenetligen inte har vänt, bara en illusion för att livet innehåller dagar som är sämre än andra...just nu känns det som en tvärvänding i mitt mentala sinne i alla fall..från att igår nästan vara överexalterad till att idagkänna en meningslöshet utöver det vanliga..de borde inte va så, inte just nu när allt omkring mig fungerar..

...men de väl just det..att de bara finns runt omkring mig..flyter onkring bara...bryr jag mig överhuvudtaget  vad som ciruklerar?..jag vet inte..de ger ju en tillfredställse på sitt sätt...men kanske inte tillräckligt...man är inte riktigt där än för att känna den allra finaste glädjen inombords...men vad är det egentligen som krävs..kanske borde ta reda på det...det är ju inte lätt att finna sitt mål om man inte kan definera vad det är...om vägen är svår innan så är den ännu svårare om man inte vet slutdestinationen...vetskapen om den finns nånstans inombords...kom fram..nu!

Nyare inlägg
RSS 2.0