Livets fenomen...
Livet i sig intar en mängd olika skepnader..likt en färgpalett eller ett spektra där varje färg motsvarar en skepnad...karriär kan räknas som ett skede antar jag, motivationen för karriären kan stärkas och grundas på olika sätt...
...Men framgång föder även motgång många gånger...livets balans, ett fenomen ïbland många andra...vinst föregås oftast av en utgift, eller mer konkret består av ett risktagande med en vippande balansbräda...
..Den där brädan är svårt att tillfredställa till fullo...förr eller senare slår den i marken..beroende av kraften slår den sedan tillbaka åt motsatt håll, fysiken lagar...i vaakum pgår det i en evighet...vad nu det innebär...förmodligen att naturen lagar hela tiden strävar efter nollläget, det balanserade läget...men att vi, den mänsliga faktorn ger brädan energi...
Ett annat fenomen är hur de närmsta i omgivning utgör en betydelse för ens eget välbefinnande...hur en trivsam tillvaro ger en själv luft under vingarna, men så väldigt snabbt försvinner lika snabbt som en lätt bris sveper förbi en sommarkväll...vikten av vad som är bra motsvarars i samma mängd av vad so blir dåligt...och sen är vi tillbaka på noll...
...Skulle vara skönt om brädan bara kunde bästämma sig i alla fall för en längre stund...tillräckligt länge för att hinna uppskatta de goda..och förbereda sig innan den vänder..
...Men framgång föder även motgång många gånger...livets balans, ett fenomen ïbland många andra...vinst föregås oftast av en utgift, eller mer konkret består av ett risktagande med en vippande balansbräda...
..Den där brädan är svårt att tillfredställa till fullo...förr eller senare slår den i marken..beroende av kraften slår den sedan tillbaka åt motsatt håll, fysiken lagar...i vaakum pgår det i en evighet...vad nu det innebär...förmodligen att naturen lagar hela tiden strävar efter nollläget, det balanserade läget...men att vi, den mänsliga faktorn ger brädan energi...
Ett annat fenomen är hur de närmsta i omgivning utgör en betydelse för ens eget välbefinnande...hur en trivsam tillvaro ger en själv luft under vingarna, men så väldigt snabbt försvinner lika snabbt som en lätt bris sveper förbi en sommarkväll...vikten av vad som är bra motsvarars i samma mängd av vad so blir dåligt...och sen är vi tillbaka på noll...
...Skulle vara skönt om brädan bara kunde bästämma sig i alla fall för en längre stund...tillräckligt länge för att hinna uppskatta de goda..och förbereda sig innan den vänder..
Kommentarer
Trackback
