EachOneTeachOne

..Berg och dalbana....så skulle man kunna beskriva livets väg på ett ganska enkelt sätt...och snabbt går de...speciellt när man är högst upp på toppen...och faller rakt ner..det är skrämmande många gånger...liknelsen kan även göras med höga berg och djupa avgrunder...eller  istället för avgrund...kvicksand...de går åt mycket energi för att stå på fast mark igen..man kan egentligen fråga sig om de finns nån botten, nått stopp...jag vet inte, men jag vet däremot att även när de känns som man sjunkit alltför djupt finns de alltid nån som sjunkit lite längre ner, och kämpar lite mer,...att sätta sina egna probem i perspektiv till omvärlden...

...Men finns de nån botten, de e frågan...med säkerhet vet man att någon gång vänder det..men livets väg kanske även går att beskriva som en cirkel...där allt bara går runt runt och runt igen...inte konstigt i sådant fall känner sig snurrig i huvudet...de känns dock som jag passerat den symboliska siffran sex på urtavlan och sakta kravlar mig uppåt...eller också är det bara en illusion...men just nu, i detta nu så bryr jag mig inte om det är en illusion..det får gärna vara de..jag sparar energi...som jag ifall nuvarande tillstånd är en illusion av verkligheten tar till vara på när bakslaget kommer...för de lär de göra...berg och dalbana elller cirkel...hinder på livets väg uppstår...men i perspektiv till omvärlden kanske hindren ändå är hanterbara..i alla fall med tiden..