EachOneTeachOne

...De är konstigt att ovisshet suger sådan energi...energi som man egentligen skulle kunna lägga på något annat om man direkt tog mod till sig att reda ut saker, få klarhet i saker, låta oron fly förbi som själen lämnar kroppen då dagarna är räknande...av nån anledningen så känns de som man väger mindre när oron flytt sin väg...väger oron så otroligt mycket?, det är ju faktiskt nått man itne kan ta på.....antar att klarhet är i symbolik med vägskyltar...man får förutsättningar för sin fortsatta väg här i livet, sin väg mot sitt mål att hela tiden finna en tillfredställe med sin tillvaro, en balalns...

...Mina förutsättningar har förändrats och jag känner en lättnad över att få klarhet...även om vägen inte var passagen med lättast terräng så får man finna sig i att man inte rår på vägvalet som ödet bestämmer att man ska ta, man får nog bara snällt förlja med...se till at tman är väl förberedd så att säga...precis som man klär sig rätt om man ska ut och promenra en kall höstdag i skogen...ungefär så är den väg som utstakats för mig..regnig kall och ganska oinspirerande...men om alla dagar vore solsken...då skulle man aldrig uppskatta dom dagarna...och blir de för mycket värme och solsken finns kanske risken at tman får solsting...de kasnke är bra ibland om ett regnväder flyter förbi...luften brukar kännas lite lättare efteråt...förhoppningsvis känns min tillvaro lite lättare när ovädret passerat...