Confused
Av någon anledning så är det allid enklare att ge sina medmänniskor vägledning genom livet än att själv finna den rätta vägen...förmodligen för man känslomässigt är mer involverad när det gäller en själv. Att rådfråga om vägledning är ju ett sätt att sakta men säkert kanske ta sig framåt, men jag tror nog att de på något sätt kvittar. Svaren på de frågor man ställs inför finns inombords...de råd som man tar till sig känns bara som en bekräftelse på de svar man redan har inom sig...
Ibland känns de som man filosoferar alltför mycket...men vid ett vägskäl som detta är de nog något som krävs...men de tar energi...för mycket energi, men föhoppningsvis får man payback när beslutet väl är taget...förhoppningsvis har jag hittat min väg snart...men de tar tid och energi att läsa kartan...om de nu finns nån...
