EachOneTeachOne

Shit tredje gången på en och samma dag som jag är här. Vet fan om de ens hjälper, som att prata med en vägg som inte svarar. En kompas av stål skulle behövas, av stål enbart för att det är kallt och hårt och på alla sätt är motsvarighet till varmt och mjukt som kan symbolisera postiva känslor. En kompass som bara visar raka vägen och bortser från allt jag tvivlar på...allt jag funderar på, och framförallt allt jag känner...jag har idag fått en ny definition på vad det innebär att vara helt ur balans...att näst intill se sig själv i perspektiv, se sig själv i tredje person, en skepnad som vandrar medans jag själv står kvar och ser på, där jag själv symboliserar förståndet och klokheten men någon starkare kraft styr mig...som att se på när ens yttre skal agerar medans de inre säger stopp men utan gehör. Total förvirring är de obalanserade tillståndets egen energi...så länge den totala förvirringen hägrar vippar gungbrädan åt olika håll om vartannat...att hoppa av  farten är egentligen de enklaste...men förmodligen är det bästa att sitta kvar tills gungbrädan stannar av sig själv, lyssna på fysikens lagar som säger att så länge de finns friktion så finns det ett motstånd...antar att den därför kommer stanna...inte idag, inte imorgon...fan vet när...låt mig kliva av, låt mig fortsätta promenera mot att finna balans igen.
 
En sluten explosion av tankar och funderingar, snurr snurr  och totalt kaos...min skepnad vandrar, lyssnar inte alls, min tanke klarar inte av att ta hand om sig själv och min vilja är inte längre pålitlig ens för mig själv....låt mig finna balans igen...

De var ett tag sedan som jag faktiskt skrev något här på bloggen bortsett från de jag skrev tidigare idag. Anledningen till det är nog för att jag saknat inspiration eller bättre uttrryckt förmåga att formulera mig..

Att skriva om min vardag i allmänhet känns inte aktuellt, att jobba, äta, sova etc är förekommande händelser i allas liv, förstår inte varför det är så kul att läsa om sådant. Men att skriva om sådant som förhoppningsvis får människor att stanna upp i de dagliga rutinerna, tänka efter och filosofera över sin egen situation, det är inspirerar mig..att kunna påverka mer än min egen tillvaro...

Utöver de daglia rutiner och händelser som sker om vart annat så känns det som om väldigt många sitter på sin kammare och funderar över vad de ska göra med livet...Utåt sett visar man alltid uppden finaste bilden men bakom fasaden så är de fler än en person som har funderingar kring livets olika vägar...

Att passa in, uppfylla omgivningens förväntningar brukar kunna vara en bidragande orsak till detta..men för att komma ifrån sina funderingar måste man hitta en balans i livet...en balans som man bara finner genom att lära känna sig själv, fråga sig själv vad det är som faktiskt stimulerar ens egen tillvaro och sedan svara. Men svaret måste ske utan yttre påverkan...när man är i balans med sig själv, finner inspiration till livet och har en stimulerande tillvaro....så tror jag att det blir lättare att påverka omgivningen än att omgivningen påverkar en själv...

Av någon anledning så är det allid enklare att ge sina medmänniskor vägledning genom livet än att själv finna den rätta vägen...förmodligen för man känslomässigt är mer involverad när det gäller en själv. Att rådfråga om vägledning är ju ett sätt att sakta men säkert kanske ta sig framåt, men jag tror nog att de på något sätt kvittar. Svaren på de frågor man ställs inför finns inombords...de råd som man tar till sig känns bara som en bekräftelse på de svar man redan har inom sig...

Ibland känns de som man filosoferar alltför mycket...men vid ett vägskäl som detta är de nog något som krävs...men de tar energi...för mycket energi, men föhoppningsvis får man payback när beslutet väl är taget...förhoppningsvis har jag hittat min väg snart...men de tar tid och energi att läsa kartan...om de nu finns nån...