EachOneTeachOne

Många gånger har jag funderat över vad som egentligen är livskvalitet. Vad är det som gör att jag faktiskt trivs man faktiskt trivs med sin tillvaro...

Jag tvivlar på att bra livskvalitet är en följd av mycket pengar, bra jobb och en grym status i samhället...möjligen utgör det vissa förutsättning, möjligen innebär det att livet kan bli enklare inom vissa ramar...men lika mycket som jag tvivlar på att livskvalitet är en följd av pengar etc...så är jag lika säker på att dessa förutsättningar och den enkelhet som ges endast är förknippat med ett behov som man själv eller omgivningen skapat....

Det är nått speciellt med att vara uppe ganska sent, låta trafiken utanför lugna ner sig en aning, se i grannens fönster att där redan är släkt och att den dagliga stressen tagit rast för att i takt med solens uppgång återta en naturliga skepnad..

Det är så skönt att se ut genom fönster, upp mot himlen och inse att vi faktiskt allesammans lever under samma tak. Där förmodligen någon annan, vid exakt samma tillfälle gör precis som jag, ser upp mot himlen och filosoferar om livets alla frågor...himlen blir ett gemensamt rum för tankar om livet...och ingen äger himlen, himlen går inte att ta på, och inte tankar heller, men ändå så finns dom...och vi alla får använda den hur mycket vi vill, när vi vill...och vi klarar faktiskt av att vistas med våra tankar tillsammans...ändå vet vi innerst inne att nån med helt annan bakgrund faktiskt gör precis samma sak någon annanstans i världen...men vi tillåter de...för det är ett gemensamt rum för just tankar...

...Men nått säger mig att det i slutändan är tankar som styr människors handlingar här nere på jorden...ändå klarar inte våra handlingar av att vistas tillsammans...eller rättare sagt, dom vistas tillsammans med mynnar många gånger ut i konflikter som i grund och botten beror av tankar...som faktiskt föddes i det gemensamma rummet...

Har ni någon gång funderat över fenomenet att en bra händelse i livet alltid förr eller senare följs av en dålig händelse, de behöver inte vara idag eller imorgon men en vacker dag slår de om, vare sig man vill eller inte, för att slå om igen efter tag...

Den sista tiden har balanserat på gott och ont, fast det är väl klart, det är väl en tolkningsfråga...vad bör defineras som mindre bra händelse liksom? Förmodligen är det betraktarens ögon som bestämmer som gäller för om en person är vacker...fast i det här fallet beror det nog mer på den som upplevelsen att bedömma händelsens utfall..

Engagemang är ett bra ord...gemensamt engagemang ett känns ännu bättre...börjar smått tröttna på att vara "toastmaster" för min omgivning..duka bord för andra när bara hälften är tacksamma för vad som erbjuds. Men vänd på det och säg, vad är det som säger att dom delar engagemanget..ingenting egentligen, det kanske bara är min egocentriska syn på att jag vill göra nått vettigt och sen dela visionen med flera...men med gemensamt engagemang tror jag vår når längre än vad vi gör idag..oavsett vad det gäller..

Men en vacker dag tror jag man får tillbaka, elelr det får man då och då för att man faktiskt försöker dra sitt strå til stacken...att vara målmedveten är viktigt...att finan än väg för att nå målet lika viktigt...men att aldrig ge upp är viktigtast..det har jag fått erfara många gånger...och det betalar sig i slutändan..det är som yin och yang...svart och vitt...allt har sina motsatser..bra och dåliga händelser...det handlar bara om att lära av dom dåliga händelserna och faktiskt uppskatta dom bra...för dom återkommer gång på gång...runt runt..som i en cirkel...