Ordets mening...

Ordets mening är för mig ett sätt att sprida infromation...utan ord, oavsett om de skrivs, tecknas eller sägs...så blir det svårt att sprida våra tankar till någon annan...

..Av någon anledning så förväntar sig vissa att man ska läsa folks tankar...att ha den gåvan måste vara få förunnat...
Egentligen frågar jag mig varför vissa har så fruktansävrt svårt att få ur sina tankar i ord.....att faktiskt säga vad man tycker och tänker...allas åsikter räknas, i alla fall i Sverige..varför inte utnyttja de, sen om varje åsikt bli handling är en annan sak, men utan åsikter kommer vi inte långt..

Blir så trött på lilla landet lagom ibland...man ska iten säga för mycket, och man ska inte säga för lite, bara sisådär lagom för att på bästa sätt smälta in...helst kamouflera sig helt så omgivnignen inte ens märker att man är där...vi är ju alla lagom...då ska ingen utmärka sig...vakna snälla...

Vad som är värre är när folk inte säger någonting, eller rättare sagt håller inne på information..av ren egoism utan att bry sig om att de kan var viktigt för andra att ta del av infromationen...men oavsett vad man säger så är pengar och infromation en form av makt och vissa mår bra av det...det är väl bara att gilla läget..eller?

Vad som är värst är när folk säger en sak och sedan inte står för vad man säger...att de ska vara så jävla svårt att stå bakom de man säger eller det man gör!

Ordet tillsammans med andra ord bildar en mening som faktiskt bör innehålla någon form av mening...tänk på de!

Sandkornens spridning....

...Jag undrar hur många av er som läser detta som någon gång byggt ett sandslott...man lägger ner tid på sandslottet och många gånger även är väldigt noggran med detaljer...ibland kan en typ stolthet även infinna sig när slottet är färdigt...stolthet för att man algt ner tid på något som faktiskt blev så bra...men just som slottet är färdigt kommer en kraftig våg och raserar hela projektet eller en vindpust som får sandkornen att fara åt alla möjliga håll....

...man kan aldrig få någon att göra något...om den själv inte vill...men man kan påverka så gott man kan..att skapa en grupp i medgång är enkelt...men i motgång påverkas man mer av yttre faktorer... följer kappan efter vinden...och sprids ut som sandkorn..

Sparlågan får liv....kanske av en liten gnista

Rutin...dagliga rutiner...händelser vi utför vare sig vi vill inte...det är ju en rutin och följer vi in cirkeln av händelser är det ju ingen rutin längre...rutiner är till för att följas om ordet rutin ska utgöra vad  det står för...

Egentligen behöver vi inte alls lägga någon energi på hur dagarna framöver kommer se ut...dagarna kanske ser excakt likadana ut men det är oftast mer likt än olikt....en rutin som vi oftast finner oss i..det  räcker med att vi går på sparlåga för vi har ju redan gjort upp rutiner för hur dagarna i stora drag kommer se ut...och oavsett vad vi gör så lever vi oftast lite annorlunda på helgerna...men även det är en rutin..även om de återkommande händelserna bara sker kanske var sjunde dag....sparlåga, det är egenltigen vad det är...det är lagom liksom...det är en trygghet, en trygghet som gör att vi faktiskt inte lägger ner mer energi för att tända sparlågan till ett ljussken...


De finns ändå de gånger då sparlågan vaknar till liv om än bara för en kort stund...då tillförd energi får lågan att blossa till....idag var en sådan dag...en dag av rutiner massa återkommande moment som man lärt sig utantill precis som glosorna i skolan då man var några år yngre...

Från ett stadium benämnt lagom förvandlades tillvaron till mer än sparlåga...på vägen hem tog jag upp en liftare även om min vän var smått kritisk i början...

Liftaren som var från hållande berättade att han varit ute 1,5 år och liftat runt i världen...sålt och gjort sig av med allt han inte hade någon nytt av...med en dator i ryggsäcken för att sköta jobbet som frilansande IT-konsult...något överaskande yrke vid min första anblick...att lifta ensam anser jag kräva mod...men mod inger ett annat värde då han valde att ge sig ut på sin resa..sälja allt och upptäcka världen..det är mod...att våga lämna tryggheten och utlämna sig åt ödet...jag berättade för honom att jag beundrade hans mod enormt...inte fbara ör att han lämnade allt och upptäckte världen utan modet att de fick bära eller brista...att faktiskt leva efter målmedvetenheten inombords ock faktiskt tro på sitt hjärta oh fatiskt leva sitt liv precis som han vill...i verklighet istället för som så många andra göra...lever ut drömmarna i fantasin....

...Låt sparlågan få liv......vi lever bara en gång!

Materialismens högtid...

...De börjar smått närma sig..dagen då vi byter pengar med varandra som mest, dagen då vi köper massa skit bara för att det hör till, bara för att man ska...eller för att gubben med vitt skägg ska ha nått i säcken...

..Jag kan köpa att det är ganska skönt med lampor lte här och var på på ballkongräcken och i träd...det inger en mysfaktor på nått sätt..skulle faktiskt vara skönt om fokuseringen på mysfaktor fanns kvar för alla under den stundande dagen...

...Tänka dig att stress är ord som så ofta dyker upp..även här..stress med att köpa skit, och tänk de som också fokuserar på att värdet av vad man ger är viktigt..."jag ger inte för mer pengar än vad jag tror att jag kommer få tillbaka"...och stress för att man ska slänga upp några röda dukar för att skapa en stämning utöver det vanliga..ett träd i de rum som vi umgås mest i för att lägga vara bytespengar under...och sen käk i massor som även räcker fram till midsommar....
...Sen har vi stressen hos de som ska besöka så många under så kort tid för att tillfredställa sin omgivning och alla som gjort sig besväret att slänga fram dukar på bordet, fixat käk åt halva afrika och sen köpt ett barrande träd....


Jag har inget emot denna dag  tvärt om...men jag ser fram emot den av en anledning....umgås..
Det är den enda dagen på hela året som jag med säkerhet vet att jag kommer umgås med de som står mig närmast och det är i de so jag lägger värdet av denna dagen...

Materialismen dag är snart här..men de lär dröja innan materialsmen förlorar sin status under denna högtid...

Dagens 24 timmar...och dess syfte

Ett fenomen här i livet är värderingen av tid...den tiden som man antingen slösar eller utnyttjar...men vem är vald att döma vad som är slöseri eller väl utnyttjad tid...

...Att åka på semester för att slappna av kan för många ge helt motsatt effekt...det är så mycket man ska se, så mycket man ska hinna med och så mycket man ska göra....man stressar och planerar semestern in i minsta detalj och försker få schemat att gå ihop....är det väl utnyttjad tid?...jag menar man utnyttjar ju tiden till att uppleva saker...men vad var semesterns syfte?...Man kanske har slösat en hel semester för att vila upp genom att faktiskt stressa upp sig ännu mer...men vadå, man har ju fått sett och upplevt en hel del...syftet uppfyllt...eller?

..Alternativet kan ju vara att ligga och slappa hela dagarna med all inclusive...verkligen slappna av och koppla bort den stressiga vardagen..snacka om att utnyttja tiden..och uppfylla semesterns syfte...eller?...När man ändå har rest så långt kanske man borde utnyttja tiden till att se sig om, man kanske inte åker hit fler gånger...utnyttja tiden liksom...eller?

Väl utnyttjad tid är nog att faktiskt göra det man känner för själv...följa sitt hjärta och faktiskt strunta i resten...vem vet, det kasnke är stressande att itne göra någonting för vissa...och mer avslappande att göra nått...och tvärt om för vissa...
I grund och botten handlar det nog om att finna en balans i livet och se till sina egna behov.....först då utnytthar man dagens 24 timmar bäst...och uppfyller syftet


Vet bäst, Kan allt...

Tänk att de finns vissa människor som faktiskt tror sig veta allt, tror sig kunna allt och som även har väldigt svårt att avsluta en diskussion omd e själva inte fått sista ordet. Jag undrar vad de beror på...möjligen ett behov av att hävda sig och väldigt dålig självinsikt...människor som gärna figurerar centralt i ett sällskap där deras möjlighet att enligt dom själva bidra till gruppen är att dominera gruppen och sätta sig själva högst upp på pedistalen.

Bränn fötterna på pedstalen, se till att fallet blir tung och förödande så de faktiskt kommer ihåg händelsen.

Tror kanske inte att de behöver gå till precis sådär men de kanske krävs kanske för att det ska bli en förändring...

Att lyssna på allmänheten, omgivningen eller de som befinner sig i den närmsta kretsen är kanske inte så fel ibland...ingen blir nånsin fullärd...erfarenheter finns alltid att inhämta...

RSS 2.0